Ettårskalas

Så har lill-Agnes hunnit bli ett helt år gammal. Älskade lilla gullunge. Älskade gullungAR! Tänk att man har sån tur att man får uppleva två fantastiska, underbara barn... Klart man blir trött och slut ibland när man inte känner att man riktigt hinner med någonting, varken gällande hemmet eller sig själv. Är som att nåt alltid släpar efter, men det spelar ju egentligen ingen roll..

Idag är det torsdag och sista dagen på dagis för Emelia den här veckan. Imorrn är vi lediga och funderar på om vi skulle hitta på nåt skoj.. Leo´s kanske? Lördag har jag i alla fall lovat att jobba. Ska bli kul!

Nu sover Agnes en sväng så jag ska skynda vidare här hemma. Håller på att frosta av kyl och frys. Var verkligen behövligt. Om jag hinner ska jag sy klart ett par byxor till Agnes, och skriva en handlingslista...och kanske stryka lite kläder :-)

Förresten, döm om min förvåning när jag såg "Bonde söker fru" igår! I trailern för nästa avsnitt såg jag Ninas kompis Peter. Han var en av de tio utvalda att träffa den där snygga hästbonden (minns inte vad han hette). Var tvungen ringa Nina och kolla om det var han, och det var det! Han hade fått säga att han skulle vara med i programmet, men inte mer. Spännande!

..och en grej till. I förrgår var vi och hälsade på lilla Annie. Så söt, så söt!! Man tror ju inte sig själv när man säger det, men jag känner suget! Suget efter ett tredje litet knyte. Suget efter att vara gravid och allt vad det innebär (kan dock skippa förlossningen :-)). Som sagt, man tror ju inte att det är sant, men jag har svårt att tro att jag inte kommer att vilja ha ett tredje barn i framtiden.....